Den 20/12 för 5 år sen föddes vårt efterlängtade tredje barn, Othilia.
Hon kom till världen med katastofsnitt 6 veckor för tidigt pga
total moderkaksavlossning men hon var bara till låns en kort stund.
Efter 3 veckor i hopp och förtvivlan somnade hon in efter ett svårt beslut att stänga av respiratorn. Läkarna stod rådlösa, det fanns inget mer de kunde göra för vårt lilla hjärta. Hon hade fått en stor hjärnblödning.
Sorgen var obeskrivligt smärtsam och jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle överleva. Men det gjorde jag med stöd av nära och kära och mina andra barn som då var 7 och 3 år. Nu är sorgen annorlunda, den går inte över men jag har lärt mig att leva med den. Othilia finns i mitt hjärta för evigt och jag saknar henne så.
Vi saknar dig vår ängeloch sorgen är så stor.
Vi ville lära känna dig mer
far, mor, syster och bror
Du bor i våra hjärtan
men i oss finns ett sår.
Ett barn för lite
finns det alltid i familjen vår.
x
På Othilias födelsedag åker vi alltid till graven och tänder massor av ljus, blåser ballonger och såpbubblor och tänder tomtebloss. Det gjorde vi även i går. Vi har också fått en egen tradition i samband med födelsedagen. Vi tar in granen och klär den.
Julen för oss är både glädje och sorg.
x
Ta hand om varandra och njut varje sekund!
x
Kram Camilla
.jpg)
